onsdag 17 juli 2013

BE? BS sku jag kalla det...

Ja okej det är ganska hårt sagt, men i det här fallet är det nog det enda jag kan komma fram till! Men för att göra en kort historia lång:

Blev nog inte alls imponerad då Liam Gallaghers 'Beady Eye' släppte sin första skiva 'Different Gear, Still Speeding' för några år sedan. Den var helt enkelt allt för tråkig och intetsägande i min smak. Så lade den skivan åt sidan och ägnade min tid åt roligare saker.

Snabbanalysen blev att  skulle det har varit Liam och inte Noel Gallagher som skrivit Oasis låtarna i mitten av -90:talet så sku bandet knappast ha blivit så stora som de blev.  Inte för det, skivan som Noels band "Noel Gallagher's High Flying Birds"  gav ut här om året var nu inte någå att hänga i julgranen heller precis.

Under sin guldperiod levererade ju bandet sådana ultimata klassiker som de nu väl ens knappt själva kan tro på att de någonsin sku klara av att toppa.

För lite på en månad sedan gav Beady Eye ut sin nya skiva BE. Eftersom jag hade en massa förutfattade meningar så hamnade den ganska långt ner på priolistan och landade i cd-spelaren först nu.

Spår nr.1 'Flick of The Finger' var ju första singeln så den hade jag hört tidigare, och den är nu vad den är. Men det var vid spår två, 'Soul Love', som jag vaknade till! Det är ju för fan samma låt!

Lyssna själv:

         

Hur stor brist på fantasi får man ha som låtskrivare? Och varför ha dem att komma efter varandra på skivan? Hur har de tänkt här? Jag menar, klipp ihop den där och du har en längre låt. Och visst - ALLA band upprepar sig, så är det bara. Sen lyckas endel bättre och andra sämre. Eller så är det helt medvetet. Hur som helst så kunde jag inte lyssna igenom resten av skivan utan att leta efter fler upprepningar, dvs fokus låg på fel ställe för att jag ens sku ha en chans att gilla den. (sen tycker jag nog mig höra samma versmelodi återkomma i fler andra spår på skivan, men inom gränserna för vad som är ok).

Även om det ger en massa framgångar att skriva så bra låtar som Oasis gjorde så är det nog garanterat lite av en förbannelse också, och då är ju Oasis betydligt mer än ett "one hit wonder". Men den där känslan då du skrivit så bra låtar att du innerst inne vet att du kommer aldrig att göra någå lika bra igen. Och fast det sku vara nära, så krävs det ett mirakel för att publiken, och speciellt de gamla fansen, ska tycka att det är på samma nivå.

Sku jag vara i den situationen sku det nog störa mig i alla fall. Men att jag sku försöka göra om det ja! Eller sen bara vara glad ändå och göra det som känns rätt för mig. men har svårt att tro att tanken aldrig sku slå dem, att "ja inte är det ju nån wonderwall precis". För om det är någå vi människor är bra på så är det ju att tycka att allt var bättre förr.

Så.. allting har väl sitt pris. Helt klart ligger det nånting i det där med att sluta på topp. Det svåra är ju bara att förstå och acceptera att det här var nu toppen, de blir inte bättre än det här. Oavsett om man sysslar med musik eller nånting annat.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar